miss elljot

Idag gav jag och Maya oss ut på en fin tur med våra pållar. Vi fick som vanligt en utskällning av den arga tanten att vi måste plocka upp hästskiten efter oss. Våra hästar är väluppfostrade och skulle aldrig bajsa på gång/cykelvägen men för säkerhets skull så hade vi såklart med oss (stora) påsar som vi visade upp för henne och fortsatte vår färd. Hästarna skrämde upp varandra lite grann med olika läskiga vattenpölar och annat stoff. Men det som skrämde mig mest var när jag blev tvingad att gå över den läskiga bron för att komma över på andra sidan. Den är typ 1 meter bredd och 20 meter över en hårt trafikerad väg. I och för sig med staket kring, men när man sitter ca 2 meter ovan jord och hästen skulle hoppa till så far man nog lätt över det där staketet, landar hårt i asfalten och blir den blodpudding jag tilllagade i tidigare inlägg. Förr på den gamla goda tiden så gick vi alltid över järnvägen men det är strängt förbjudet nu.

                     


                


Jag får ta vara på min sista tid med världens finaste häst nu. Nästa vecka är han antagligen inte min längre. Det känns så sorgligt och hemskt att ha tagit detta beslut. Men han kommer att få det bra och jag får försöka gå vidare och förbereda en ny epok i mitt liv. Mitt och Johans liv.