miss elljot

 

Tidigt tidigt på morgonen den 29 juni kom äntligen lillebror till världen!

Han var 50 cm lång och vägde 3540 g.

 

Här är jag 2 dagar innan förlossningen. Denna natt började jag få lite småvärkar som kom och gick var tionde minut ungefär. Men min barnmorska ville inte ge mig falska förhoppningar utan sa att det lika gärna kunde avta och komma igång om flera dagar igen. Meja fick iallafall sova hos mormor och morfar nästkommande natt och tur var det! Vi chillade, åt Pizza och Jag fortsatte ha lite småont och var upp och kissa typ 100 ggr, vid 1-tiden gick vattnet, en flod i sängen! Och sen var det ingen tvekan om vad som var på gång. Fy fasiken vad ont! Jag trodde inte jag hade glömt, men det här var värre än allt annat! Väckte Johan som inte alls var förberedd på att åka in så på direkten (sist väntade vi flera timmar efter vattnet gått, men då var det inte så täta och intensiva värkar), ringde förlossningen och fick masa på karl så vi kunde åka in NU!!

Väl framme så kunde jag knappt ta mig framåt, åka hiss, gå i korridorer - vilken pina! Det tröck på utav bara helvete! Väl inne på rummet svartande det typ för ögonen och jag fick äntligen lägga mig på sidan och undersköterskan försökte få mig att slappna av så gott det gick. Tyckte det tog lång tid innan barnmorskan kom, men när hon väl gjorde det så frågade hon om jag ville ha någon smärtlindring; ALLT! stönade jag!! Epidural, ja tack!! Så skulle hon ner och se efter hur öppen jag var där nere, vilket var vidrigt för värkarna var astäta nu. Hon kände och klämde och jag befarade att det inte var nå öppet alls. Så kollade hon upp; - Du är helt öppen, och ska föda nu! Det är i stort sett bara att börja krysta...

Panik!! Jag var helt inställd på epidural (ryggbedövning) nu fick jag nöja mig med lite lustgas.. Försökte att inte hetsandas den som sist utan tog det relativt lugnt så fort en värk kom.. Och de klädde av mig och på mig... Och sen dessa krystningar... Myyy god! Vilken pina! Fast ändå måste jag säga att denna gång utan epidral så kunde jag verkligen känns att NU är det dags att krysta och klämma på! Jag gallskrek! Sen fick jag inte ha lustgasen heller för då drog jag in i dimman och vägrade krysta... Kämpade på. Alla hejjade på. Jag tröck på så gott det gick. Och så plötsligt, Slurp! Så kom hela vårt Gossebarn utglidandes!! Wohooo!!!

 

Så, så kan man oxå föda. Det var liksom lite skillnad mot min första förlossning då vi höll på i 10 timmar. Nu var det pang på rödbetan. En timme efter vi kommit in så låg jag där med Alwin på bröstet. Chockad, men lycklig!

 

 

Den efterlängtade champangebrickan!!

 

Vi blev kvar på BB till dagen efter. Sen fick Alwin åka hem i samma dress som hans storasyster hade den stora dagen.

 

 

En stolt 2-barnsfar!