Fredagsmys

Ikväll har vi haft det, med tacos och hela kittet, som vi skulle ha haft förra fredagen. Men det blev framflyttat en vecka.

Det blir aldrig som man tänkt sig. Än en gång blev jag påmind om hur skört livet är och att vi aldrig (som tur är kanske) kan veta när det plötsligt tar slut. Nu slutade det som tur var inte så illa. Men det kändes att behöva ringa 112 mitt i natten och se ambulansen köra iväg med min man. Han hade så ont! Och sen väntades flera dagar på sjukhuset med ovisshet vad det var för fel. Det vet vi fortfarande inte, men han är iallafall hemma igen och mår bättre.
Tack och lov.

Så lev livet min vän, dagen som gått kommer aldrig igen.

Här är våra små hjärtegryn



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0