Vätterrundan 2015 (del 2, loppet)
När jag vaknade på fredagmorgon så kändes kroppen piggare och halsontet var borta!
Äntligen på rull! Mot Motala med alla 3 cyklarna på taket!
Finlunch i Askersund i strålande solsken. Min första semesterdag och man kunde bära shorts och linne! Självklart åkte våra hattar på!
Vi kom fram till Motala på eftermiddagen. Gick och hämtade ut våra startbevis och inhandlade lite energigel och bars. Sedan åkte vi och installerade oss i boendet. Vi hyrde ett rum i ett radhus ganska centralt. Vi fixade lite med våra cyklar, pumpade, fyllde våra väskor med energi så att allt skulle vara klart till nattens start.
Jeanette hade tagit tåget ner senare än oss så vid 18-tiden gick vi och mötte upp henne på en pizzeria.
Pizza laddning!
Våra magar var som ballonger av alla kolhydrater som vi hade proppat i oss. Jag kunde knappt gå för jag fick så ont i magen. Och nu började mitt halsont komma tillbaka också. Dessutom uppmätte min temp 37,8. Skulle jag kunna starta?
Vi försökte gå och lägga oss tidigt då vi skulle starta 02:38 och ställde klockan på 01:00. Men det var svårt att somna. Och det var liv i huset. och det var jättevarmt. Och vi var nervösa. Sov kanske 2 timmar max, helt plötsligt ringde klockan och det var dags att stiga upp! Mitt halsont var som bortblåst! Efter grötfrukost begav vi oss mot starten!
Redo för 30 mils cykling mitt i mörka natta!
02:38, Pang nu var vi äntligen iväg! Vi höll ihop alla 3 de första milen. Vi hamnade i en klunga som höll en bra fart! Vips var vi vid första depån i Ödeshög. Jag och Linda stannade och kissade och drack. Jag frös lite för jag hade klätt mig för dåligt, fick låna Lindas vindjacka. Jeanette hade fortsatt med klungan och nu blev Linda hetsig att vi måste ikapp henne! Vi hamnade i en ny, ännu bättre klunga, Pink Panthers eller nått. Fan vad de körde! Jag fick kämpa för att hänga med,. typ 36 km/h tempo. I Gränna efter kulverstenargatan gav jag upp & ropade Hejdå till Linda som fortsatte iväg med de snabba rosa killarna! Jag visste inte om jag bara var lite trött eller om det var förkylningen som bromsade mig. Det kändes lite tråkigt att cykla själv, samtidigt var det skönt att slippa jaga och hetsa för att hänga på en klunga. Jag cyklade ihop och tog lite rygg på lämpliga som höll ungefär min fart. Solen började gå upp i ryggen på oss och det var riktigt vacker och fina vyer runt omkring oss.
Vid nästa depå hade jag turen att möta Jeanette! Nu tog vi sällskap igen. Och vips så var vi plötsligt i Jönköping och hade åkt 104 km! Här stannade vi och åt mos & köttbullar och kissade litegrann.
Fortfarande pigga i Jönköping!
Vår färd fortsatte, nu kom vi till lite backpartier. Men jag minns inte att det var så fruktansvärt. Backarna här kring Falun är bra mycket värre! I Fagerhult stannade vi igen och jag tog en koffeingel för att piggna på mig. Det gav snabb energi. Det hade börjat kännas i kroppen nu. Vi for vidare och hängde på olika klungor. Jag försökte komma ikapp en klunga längre fram när jag ser att det blir världens krasch! Cyklister far i backen! Ser att de flesta reser sig upp men en tjej ligger medvetslös kvar på backen när jag är framme vid dem. Jag stannar och går fram för att hjälpa henne. Det slutar med att jag och Jeanette sitter på backen och håller fria luftvägar och stabil nacke fram till ambulansen kommer. Hon blev mer och mer vaken och började klaga på smärta. När ambulansen kom efter ca 30 minuter så fortsatte vi vidare på våra cyklar med blod på handskarna och ganska uppskrämda. Nu vågade vi inte åka i några mer klungor på ett tag. Åkte lugnt tillsammans och ville bara komma levande i mål.
(bild lånad, ej denna krasch)
Strax efter kraschen så hade vi åkt 15 mil! "Bara" hälften kvar. Men nu var det tungt! Äntligen var vi framme i Hjo!
Efter intag av lasagne så försökte jag få till en powernap, men det hade vi inte tid med sa Jeanette och stressade på oss vidare!
Vi körde på. Vi cyklade och vi cyklade. Det kändes som att det ALDRIG skulle ta slut!
Jag fick ont överallt. Baken värkte. Stel i hela kroppen. Det var så skönt att sträcka ut i depåerna. Men lika jobbigt varje gång man skulle iväg igen. I näst sista depån tog jag min sista gel som var som en dunderhonung och jag fick värsta krafterna igen. Nu var det bara 4 mil kvar. Cyklade på som en idiot, hamnade bakom en bra kille som jag tog rygg på. Vi for upp för backarna. Kom till sista depån och var som i en dimma, tänkte bara om jag kör på så är jag i mål om 40 minuter. Och plötsligt så rullade jag in i Motala stad. Som i ett töcken.
Linda (som gått i mål flera timmar tidigare) stod i mål och väntade på oss och vi fick en varsin vacker rosa ros runt halsen. Och så medaljen förstås. Så skönt!
I mål på 14 timmar och 35 minuter!
På kvällen försökte vi fira men vi var helt slut och somnade tidigt efter lite champange.
På med cyklarna igen och dags att åka hem!
Tack vår käre PT för allt stöd och bra tips!
Nu har vi genomfört en SVENSK KLASSIKER!!!
Vätterrundan 2015 (del 1, förberedelser)
Efter två månaders intensiv träning på cykel så var det äntligen dags! Som vi gnott på våra cyklar hela våren. Och i sådant pissväder. Regn, regn, kyla, regn & hagel till och med! Smärta i nacke, axel och knä har kommit och gått. Men med fler och fler mil i kroppen så blev kroppen härdad och det mesta gick över.
Sista veckan lyckades jag skrapa ihop till 100 mil, vilket jag hade som mål att få ihop innan.
Två cykeltävlingar hann jag också prova på, en 10-milare i Fagersta och Orsasjön runt på 7 mil.
En fika under en 10-mils tur Långshyttan-Hofors-Stjärnsund tillsammans med vår käre PT Gruving. Det Ösregnade hela turen och vi var genomblöta och frusna.
Mycket meckande har det blivit. Jag har varit tvungen att lära mig att byta både slang och däck.
En fin kvällstur i Bjursås.
Jag och Sara blöta och lyckliga i mål efter Orsasjön runt
Finputs av cykeln efter Gruvings tjat ;-)
Sammanfattning av mina träningsmil på cykeln under våren.
Jag och Jeanette på ett litet cykellopp i Fagersta.
Jag lyckades hålla mig frisk hela våren trots att både barn och make varit förkylda och hostiga. Men På torsdag morgon (1,5 dygn före loppet) vaknade jag med halsont! Nu var loppet i fara! Det blev ett besök på apoteket där jag inhandlade allt för att mota bort skiten! Sen preparerade jag mig med olika metoder på jobbet hela dagen och när jag kom hem blev det whiskeygurgling och tidigt sänggående.
Min doping.
