Vansbrosimmet
Gud tiden går så fort! Har redan gått över 2 veckor sedan vi simmade Vansbro nu.
Jag och syrran i kön för nummerlappar
Tack och Hej Vansbro!
Det gick helt ok iallafall. Vi tog oss i mål alla tre. Visst var det kallt, men inte så att jag led av det. Trängseln var bitvis jobbig, men efter att ha simmat tjejvansbro 2009 så tyckte jag inte att det heller var så farligt. Motströmmen var nog värst. Och sen hade jag lånat en kompis neoprenesockor mot kylan som var två storlekar för stora så det blev som att ha två stora tunga vattenfyllda påsar på fötterna som bromsade och höll på att glida av så jag fick stanna och dra upp dem då och då, drygt! Och Dumt! Detta bidrog till att Syrran tog hem segern (utan att ha simtränat nått under våren)! Aja grattis till henne!
Nu satsar vi på Lidingö Loppet i slutet på september. Jag har lyckats springa milen två veckor i rad nu och känner mig så stolt över det. Är så rädd för att åka på en skada igen så jag måste vila. Verkar så lätt att få benhinneinflammation, knäont, fotont mm så fort man överanstränger sig!
Men imorgon har jag tänkt ut och springa tidigt på fjället. Innan frukost för att slippa håll och värsta värmen.
Tre muppar redo för plurret!
Yes! I mål!
Tre lyckliga!
Tack och Hej Vansbro!
En svensk klassiker
Imorgon startar vi vår resa mot en svensk klassiker!
Från när vi tränade i öppet vatten i måndags i Vällan. Superkallt, 15 grader.
Vårat första moment: Vansbrosimningen. Jag ser inte alls fram emot det. Först bävade jag för själva sträckan, att simma 3 km i öppet vatten. Nu har sträckan kortast ner till hälften pga av den extrema kylan i vattnet i år. Så då har skräcken byts ut mot köldskräck. 13,5 grader är det i vattnet där just nu! Brrr! Men vi har iallafall skaffat oss neoprenemössor och ullfett att smeta in oss med. Och jag kollade på webbtv idag från Vansbro openwater och faktiskt så såg inte simmarna så berörda ut av kylan. Positivt.
Men. Det finns alltid ett men. Jag vaknade upp med halsont imorse. Antagligen blivit smittad av en snorig Alwin. Så nu är jag orolig för hur det ska utvecklas. Känner mig frisk och pigg för övrigt, ingen höjd puls och ingen feber.
Jag får gurgla lite whisky ikväll och hoppas på det bästa!
Tror att detta är det svåraste med att genomföra en klassiker; Att lyckas hålla sig frisk under alla tävlingar.
Så håll tummarna för mig nu att jag lyckas ta mig igenom det iskalla vattnet 1500 meter!
Från när vi tränade i öppet vatten i måndags i Vällan. Superkallt, 15 grader.
