Så kan det vara

När Meja döptes, för över 2 år sedan, så fick hon en fotografering i present av Johannes & co. Vi blev jätteglada, verkligen en bra present. Men det tog lång tid innan vi kom oss för att nyttja den. När Meja var 5 månader blev jag ju "pålurad" en annan fotografering. Och sen blev det vårt bröllop när hon också fastnade på en del fotografin. Och 2 fina skolfoton. Sen kom Alwin till världen och jag tänkte; Perfekt nu måste denna present utnyttjas, ett syskonfotografi! Som övergick till ett helt familjefoto istället. Som tur var hade det inte gått ut. Och ikväll brakade vi iväg till fotostudion. Meja i sin nya madickenklänning som mormor sytt upp, Alwin i finbyxor & hängslen. Jag hade lyckats locka hela håret. Johan såg också (som vanligt!) bra ut. Vi var i tid och laddade. Trodde jag.
Det blev k-a-t-a-s-t-r-o-f! Meja ballade ur totalt och vägrade att sammarbeta. Våra lockbeten funkade inte alls. Inget var kul. Fast hon sovit middag och ätit bra hela dagen. Sen Alwin. Kanontrött. Orkade knappt hålla huvudet upp. Gnällde. Försökte amma honom. Förgäves. Vi fick till några halvbra kort när alla faktiskt kollar in i kameran och hälften inte ser ut som att världen håller på att gå under. Men ingen bild blev perfekt. Så vi ska tillbaka. På måndag. Phu!
Alla var helt slut när vi kom hem. Jag gick och la mig med Alwin kvart över åtta och som tur var somnade han snabbt så nu ligger jag kvar och surfar lite.

Lyckades inte ta en enda egen bild heller, såklart, när vi för en gång skull var uppklädda hela bunten. Men ni får på mitt snygga hår här iallafall.

Godnatt finisar! ;-* thihi


Kommentarer
Postat av: Lajkan

Åh vad fin du var i håret! Men fyyy fan vilket h-vete med fotograferingen! Vad synd! Men ja såååå kan det vara ;D

2012-11-15 @ 21:44:35

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0