Vätterrundan 2015 (del 2, loppet)

När jag vaknade på fredagmorgon så kändes kroppen piggare och halsontet var borta!
 
Äntligen på rull! Mot Motala med alla 3 cyklarna på taket!
Finlunch i Askersund i strålande solsken. Min första semesterdag och man kunde bära shorts och linne! Självklart åkte våra hattar på!
 
Vi kom fram till Motala på eftermiddagen. Gick och hämtade ut våra startbevis och inhandlade lite energigel och bars. Sedan åkte vi och installerade oss i boendet. Vi hyrde ett rum i ett radhus ganska centralt. Vi fixade lite med våra cyklar, pumpade, fyllde våra väskor med energi så att allt skulle vara klart till nattens start.
Jeanette hade tagit tåget ner senare än oss så vid 18-tiden gick vi och mötte upp henne på en pizzeria.
 
Pizza laddning!
Våra magar var som ballonger av alla kolhydrater som vi hade proppat i oss. Jag kunde knappt gå för jag fick så ont i magen. Och nu började mitt halsont komma tillbaka också. Dessutom uppmätte min temp 37,8. Skulle jag kunna starta?
Vi försökte gå och lägga oss tidigt då vi skulle starta 02:38 och ställde klockan på 01:00. Men det var svårt att somna. Och det var liv i huset. och det var jättevarmt. Och vi var nervösa. Sov kanske 2 timmar max, helt plötsligt ringde klockan och det var dags att stiga upp! Mitt halsont var som bortblåst! Efter grötfrukost begav vi oss mot starten!
 
Redo för 30 mils cykling mitt i mörka natta!
02:38, Pang nu var vi äntligen iväg! Vi höll ihop alla 3 de första milen. Vi hamnade i en klunga som höll en bra fart! Vips var vi vid första depån i Ödeshög. Jag och Linda stannade och kissade och drack. Jag frös lite för jag hade klätt mig för dåligt, fick låna Lindas vindjacka. Jeanette hade fortsatt med klungan och nu blev Linda hetsig att vi måste ikapp henne! Vi hamnade i en ny, ännu bättre klunga, Pink Panthers eller nått. Fan vad de körde! Jag fick kämpa för att hänga med,. typ 36 km/h tempo. I Gränna efter kulverstenargatan gav jag upp & ropade Hejdå till Linda som fortsatte iväg med de snabba rosa killarna! Jag visste inte om jag bara var lite trött eller om det var förkylningen som bromsade mig. Det kändes lite tråkigt att cykla själv, samtidigt var det skönt att slippa jaga och hetsa för att hänga på en klunga. Jag cyklade ihop och tog lite rygg på lämpliga som höll ungefär min fart. Solen började gå upp i ryggen på oss och det var riktigt vacker och fina vyer runt omkring oss.
 

Vid nästa depå hade jag turen att möta Jeanette! Nu tog vi sällskap igen. Och vips så var vi plötsligt i Jönköping och hade åkt 104 km! Här stannade vi och åt mos & köttbullar och kissade litegrann.
 
Fortfarande pigga i Jönköping!
Vår färd fortsatte, nu kom vi till lite backpartier. Men jag minns inte att det var så fruktansvärt. Backarna här kring Falun är bra mycket värre! I Fagerhult stannade vi igen och jag tog en koffeingel för att piggna på mig. Det gav snabb energi. Det hade börjat kännas i kroppen nu. Vi for vidare och hängde på olika klungor. Jag försökte komma ikapp en klunga längre fram när jag ser att det blir världens krasch! Cyklister far i backen! Ser att de flesta reser sig upp men en tjej ligger medvetslös kvar på backen när jag är framme vid dem. Jag stannar och går fram för att hjälpa henne. Det slutar med att jag och Jeanette sitter på backen och håller fria luftvägar och stabil nacke fram till ambulansen kommer. Hon blev mer och mer vaken och började klaga på smärta. När ambulansen kom efter ca 30 minuter så fortsatte vi vidare på våra cyklar med blod på handskarna och ganska uppskrämda. Nu vågade vi inte åka i några mer klungor på ett tag. Åkte lugnt tillsammans och ville bara komma levande i mål.
 
(bild lånad, ej denna krasch)
Strax efter kraschen så hade vi åkt 15 mil! "Bara" hälften kvar. Men nu var det tungt! Äntligen var vi framme i Hjo!
 
Efter intag av lasagne så försökte jag få till en powernap, men det hade vi inte tid med sa Jeanette och stressade på oss vidare!
Vi körde på. Vi cyklade och vi cyklade. Det kändes som att det ALDRIG skulle ta slut!
 
Jag fick ont överallt. Baken värkte. Stel i hela kroppen. Det var så skönt att sträcka ut i depåerna. Men lika jobbigt varje gång man skulle iväg igen. I näst sista depån tog jag min sista gel som var som en dunderhonung och jag fick värsta krafterna igen. Nu var det bara 4 mil kvar. Cyklade på som en idiot, hamnade bakom en bra kille som jag tog rygg på. Vi for upp för backarna. Kom till sista depån och var som i en dimma, tänkte bara om jag kör på så är jag i mål om 40 minuter. Och plötsligt så rullade jag in i Motala stad. Som i ett töcken.
Linda (som gått i mål flera timmar tidigare) stod i mål och väntade på oss och vi fick en varsin vacker rosa ros runt halsen. Och så medaljen förstås. Så skönt!
 
I mål på 14 timmar och 35 minuter!
 
På kvällen försökte vi fira men vi var helt slut och somnade tidigt efter lite champange.
På med cyklarna igen och dags att åka hem!
 
Tack vår käre PT för allt stöd och bra tips!
Nu har vi genomfört en SVENSK KLASSIKER!!!
 
 
 
 
 
 

Vätterrundan 2015 (del 1, förberedelser)

Efter två månaders intensiv träning på cykel så var det äntligen dags! Som vi gnott på våra cyklar hela våren. Och i sådant pissväder. Regn, regn, kyla, regn & hagel till och med! Smärta i nacke, axel och knä har kommit och gått. Men med fler och fler mil i kroppen så blev kroppen härdad och det mesta gick över. 
Sista veckan lyckades jag skrapa ihop till 100 mil, vilket jag hade som mål att få ihop innan.
Två cykeltävlingar hann jag också prova på, en 10-milare i Fagersta och Orsasjön runt på 7 mil.
 
En fika under en 10-mils tur Långshyttan-Hofors-Stjärnsund tillsammans med vår käre PT Gruving. Det Ösregnade hela turen och vi var genomblöta och frusna.
 
Mycket meckande har det blivit. Jag har varit tvungen att lära mig att byta både slang och däck.
 
En fin kvällstur i Bjursås.
 
Jag och Sara blöta och lyckliga i mål efter Orsasjön runt
 
Finputs av cykeln efter Gruvings tjat ;-)
 
Sammanfattning av mina träningsmil på cykeln under våren.
 
Jag och Jeanette på ett litet cykellopp i Fagersta.
Jag lyckades hålla mig frisk hela våren trots att både barn och make varit förkylda och hostiga. Men På torsdag morgon (1,5 dygn före loppet) vaknade jag med halsont! Nu var loppet i fara! Det blev ett besök på apoteket där jag inhandlade allt för att mota bort skiten! Sen preparerade jag mig med olika metoder på jobbet hela dagen och när jag kom hem blev det whiskeygurgling och tidigt sänggående.
 
Min doping.

 
 
 
 

Vasaloppet 2015

Efter träning och förberedelser sedan i höstas så är det nu i hamn! 
Skador och känningar i armbåge och hand övervanns. 

50 viktiga mil i benen

Min sönderstakade hand några veckor innan loppet.

Vitargokolhydratladdnings-svullenkropp

Vi var mer än förberreda på Vasaloppets morgon med vår egen PT Gruving i bilen som vallat våra skidor perfekt och gett oss specialtips om det mesta. 

Flättipset var dock helt taget från Kalla och Johaug.

Kl 03:40 steg vi upp och gjorde oss iordning. När vi kom fram ner till byn så blev vi liiite rädda först då vi var tvugna att gå över ÄLVEN för att komma till starten! 

Fortfarande mörkt ute kl 05:30 när man fick köa länge in i sin startfålla och paxa en plats för sin skidor.

Jeanette och Linda på väg över vattnet

Sen blev jag mest brydd i att det var såååå lerigt och blött överallt. Mina vita pjäxor var allt utom torra och vita redan innan startskottet. 
Efter ca 7 kissningar i skogen var det äntligen dags! 

Taggade brudar! 

Fick en kompis i led 8 som tog en vacker bild. 

Startskottet gick och alla åkare for iväg! Här gick det snabbare än jag trott innan. Men väl framme i den första berömda backen så var det STOPP! En frustrerande väntan och trängsel när 15800 ville fram på en och samma gång. Men det var bara att bita ihop, andas och inte hetsa upp sig på alla galningar som man hade runt omkring sig. Efter ca en timme var jag uppe för den jävliga backen och då återstod bara 87 km till Mora! Men nu gick det mest lätt utför. Och efter några stakningar var jag plötsligt i Smågan och första vätskekontrollen. 
Det blåste en del när vi var ute på typ myrar och dylikt. Och spåren var rättså slaskiga och bitvis väldigt ostabila. Och lite då och då var man plötsligt ute på öppet vatten och skidor och pjäxor genomblöta! Men jag var helt inställd på att det skulle vara värre, eller det blir nog bara sämre längre fram på dagen ju varmare och slaskigare det blir. Så jag körde på och "njöt" av de sk spår som fanns. Km efter km avverkades. Backarna innan Risberg var riktigt jobbiga. Men sen träffade jag "Big B" i spåret, som jag visste startade i samma led som mig. Vi åkte ihop och pratade och några fler gubbar anslöt sig och det var riktigt god stämning i spåret. 

Biggan som lyckades slå mig med 18 sekunder!

Plötsligt var vi i Everstberg och hade därmed åkt halva loppet, 4,5 mil!
Och där stod mamma och pappa. Äntligen! Hade kollat efter dem vid varje station. Stannade och kissade och böt till torra strumpor (som ändå blev blöta igen 10 min senare, men kändes värt just då). 


Såhär glad i Everstberg, till hö svischar Big B ifrån mig, men jag tog han efter några mil igen sen. 

Jag sa till mamma att "det här var väl inte så farligt" sen var jag tvungen att dra vidare. Nu visste jag att det typ bara skulle gå nedför ett bra tag. Var lite orolig att jag skulle ramla i några branta backar, men det gick bra att åka på eller ploga lätt nedför. Nu hade jag kommit ikapp lite bättre åkare så det var bara att hänga med flocken. Efter några km stod PT Gruving i en backe och Hejjade. Fick en otäck slurk av nån kaffeblandning och vi konstaterade att skidorna inte kunde bli bättre så jag fick åka vidare. Sen kom Lundbäcksbackarna och de flesta åkte/gick i slowmotion. Jag tror att det var här som spårmaskinen dök upp för första gången! Det gillades skarpt! Två riktiga fräscha härliga spår! De blev snabbt fyllda med åkare.

Plötsligt var jag i Oxberg. Och "bara" en tjejvasa kvar = 3 mil. Var ganska trött nu. Drack av allt, dvs sportdryck, blåbärssoppa och buljong. Kissade på en bajjamaja. Satte i musik i öronen och fick nya krafter. Började förstå att jag skulle kunna hinna i mål på under 10 timmar om jag åkte på lite nu. Med en bra låt i öronen så sprang jag upp i backarna och kände mig stark igen! Trodde jag ja... När det var ca 2 mil kvar gick jag totalt in i väggen. Alla krafter dog... Ryggen värkte, fötterna plaskade och började kännas bortdomnade, hö armbåge smärtade till. Alla jag nyss åkt om i full fart åkte nu om mig. Kämpade för varje kilometer. Men nu var det inte långt kvar. Var som i ett töcken när det bara var nån km kvar och vi var framme i Mora. Jag hade nu god marginal till 10 timmar så det blev "Olles skidfärd", dvs väldigt lugnt, genom hela staden. På upploppet grät jag nästan. Och med mina sista krafter stakade jag allt vad jag hade de sista 100 metrarna in genom mål.



Så jobbigt.
Så skönt att vara i mål.

Jippiee! I mål på 09:50:39

Hela loppet var som en förlossning. Smärtsamt. Men det gick ändå framåt. Och jag hade tänkt på min dotter Mejas födelse, som skedde på dagen för exakt 5 år sedan, hela loppet. 

Jag och Meja på sin 5-årsdag


Alwin var också glad.

Hejdå från Mora! 

Nu en vecka senare kan jag tänka mig att göra om det igen. 

Men först ska vi cykla Vättern på 300 km..... 


Led 9!

Nu har vi kört vårt första seedningslopp för Vasan. Bergebo skimaraton 4,2 mil. Åkte på 3 h 34 min, lyckades därmed seedas fram till led 9 (10 är sista som jag hade först)! Men vår PT Gruving är inte nöjd, han vill ha fram oss i minst led 8. Så vi kämpar vidare och åker ev ett nytt lopp i Orsa om 2 helger 😁





Jag var tvungen att fira på nått sätt. 
Så nu har jag äntligen köpt ett par riktiga snygga Bliz sportglasögon:


Har varit ledig idag. Blev ett core pass + gym på må bättre på fm. Och på eftermiddagen åkte vi lite skidor i Stångtjärn. Meja har verkligen börjat få in teknik och balans nu, kul!



Nu är Mejson på dansträning och jag sitter utanför och väntar i 45 min, perffa å få till lite bloggande då!
Hojj!


Hejdå 2014!

Innan januari är slut måste jag få ut mina bildcollage med lite av det bästa från 2014. Ett år som gick fort. 










Merry christmas

Eller god fortsättning! Även det lite sent som allt nu för tiden.
Vi firade både jul och nyår i Sälen i hela 13 dagar. Härligt med vit jul ihop med familjen! Och mycket skidåkning hann vi med! 





Lidingöloppet

Plötsligt blev denna "mammablogg" en träningsblogg... Eller? Är dålig på att blogga nu för tiden men vill ändå försöka dokumentera våran svenska klassiker, som vi nu kommit halvvägs! 

Jag hade mest hört skräckhistorier inför Lidingöloppet, hur otroligt jobbigt och backigt det är. Och så längden, 3 mil! Den längsta distans jag hann med att springa innan loppet var 12 km. Och så min högra fot som smärtat och krånglat sedan i våras så fort jag sprungit. Men med nya asdyra skoinlägg och fri från sjukdomar så stod vi iallafall där vid starten för det 50:ionde Lidingöloppet 2014.
Laddade i en 100-meters lång bajjamaja kö då en viss brud vägrade kissa i skogen (inte jag!)

Kl 13:50 bar det av för min del. Jag hade proppat i mig kolhydrater halva veckan och kände mig svullen som en julegris (inga mer smörgåsar nu på ett tag). Hade bestämt att ta det superduperlugnt i början och inte stressas med i de snabbas tempo i risk att få håll och inte orka hela loppet. Så jag joggade fridfullt på med fin musik i öronen. När jag hade passerat 1 mil, kände jag woow! Det här går ju bra! Vid 1,2 mil tänkte jag oops, nu har jag aldrig sprungit längre... Vid 1,5 mil kom lyckosruset - Halvvägs! Och jag hade goda krafter kvar och inget håll och ingen smärta! 

Sen kom de värsta backarna som jag blivit varnad för. Men nu hade jag som kommit in i ett flow och rullade bara på i mitt 6-7 (min/km) tempo. Gick upp för de brantaste backarna. Sista milen var riktigt tung med Abborbacken & Karinbacken. Började få mer och mer ont i hö fot. Men samtidigt kände jag att Asch, nu är det ju bara några km kvar! Och håller jag detta tempo så kanske jag kommer i mål på under 3:30. 
Vid upploppet och sista 100 metrarna ökade jag och swichade in i mål på 3:28. Så nöjd och glad! Jag hade sprungit 3 mil. 3 jävla mil! Trodde jag aldrig. Mitt bromsmål för mig själv var att komma runt överhuvudtaget, som silver under 4 timmar, när jag under loppets gång började måla upp bilden att ta sig i mål på under 3:30 så var det så himla skönt att klara det!! 

Att det sedan var kaos i trafiken och vi fick lov att GÅ hela vägen från Ludingö in till stan är ju en annan tråkig historia. 
Mina fötter låter hälsa att de är på bättringsvägen men ber om några lugna veckor nu.



Nu fortsätter våran träning mot Vasaloppet!


Bild från i torsdagskväll.

Må väl! Pok







Vansbrosimmet

Gud tiden går så fort! Har redan gått över 2 veckor sedan vi simmade Vansbro nu.
Det gick helt ok iallafall. Vi tog oss i mål alla tre. Visst var det kallt, men inte så att jag led av det. Trängseln var bitvis jobbig, men efter att ha simmat tjejvansbro 2009 så tyckte jag inte att det heller var så farligt. Motströmmen var nog värst. Och sen hade jag lånat en kompis neoprenesockor mot kylan som var två storlekar för stora så det blev som att ha två stora tunga vattenfyllda påsar på fötterna som bromsade och höll på att glida av så jag fick stanna och dra upp dem då och då, drygt! Och Dumt! Detta bidrog till att Syrran tog hem segern (utan att ha simtränat nått under våren)! Aja grattis till henne!
Nu satsar vi på Lidingö Loppet i slutet på september. Jag har lyckats springa milen två veckor i rad nu och känner mig så stolt över det. Är så rädd för att åka på en skada igen så jag måste vila. Verkar så lätt att få benhinneinflammation, knäont, fotont mm så fort man överanstränger sig! 
Men imorgon har jag tänkt ut och springa tidigt på fjället. Innan frukost för att slippa håll och värsta värmen.

Jag och syrran i kön för nummerlappar

Tre muppar redo för plurret!

Yes! I mål!

Tre lyckliga! 


Tack och Hej Vansbro!

En svensk klassiker

Imorgon startar vi vår resa mot en svensk klassiker!

Vårat första moment: Vansbrosimningen. Jag ser inte alls fram emot det. Först bävade jag för själva sträckan, att simma 3 km i öppet vatten. Nu har sträckan kortast ner till hälften pga av den extrema kylan i vattnet i år. Så då har skräcken byts ut mot köldskräck. 13,5 grader är det i vattnet där just nu! Brrr! Men vi har iallafall skaffat oss neoprenemössor och ullfett att smeta in oss med. Och jag kollade på webbtv idag från Vansbro openwater och faktiskt så såg inte simmarna så berörda ut av kylan. Positivt. 
Men. Det finns alltid ett men. Jag vaknade upp med halsont imorse. Antagligen blivit smittad av en snorig Alwin. Så nu är jag orolig för hur det ska utvecklas. Känner mig frisk och pigg för övrigt, ingen höjd puls och ingen feber. 
Jag får gurgla lite whisky ikväll och hoppas på det bästa! 
Tror att detta är det svåraste med att genomföra en klassiker; Att lyckas hålla sig frisk under alla tävlingar. 

Så håll tummarna för mig nu att jag lyckas ta mig igenom det iskalla vattnet 1500 meter!


Från när vi tränade i öppet vatten i måndags i Vällan. Superkallt, 15 grader.





Alwin 2 år

Ok det är inte meningen att jag bara ska blogga på stora happenings, har tänkt ta tag i detta. Och nu med 8 v sommarlov så kanske det är dags!
Idag fyllde iallafall våran lille plutt 2 år!
Vi sov hos mina föräldrar eftersom vi firat barnens kusin dagen innan. Så på morgonen blev det uppvaktande hos mormor & morfar!




Sen begav vi oss ut i regnet för att plocka jordgubbar i grannens jätteland! Alltså vad är det med dagens värld? varför har allt blivit så extremt stort? en jordgubbsplanta idag är ungefär 10 ggr så stor mot när jag var liten! Som att gå i en skog för de små! 




Fanns rätt najsa vattenpölar att plaska i också! Och nej, han var inte torr när han klädde av sig inne sen. 

Sen blev det en tur med idolen morfar på favorit åket fyrhjuling



Tut tut med jordgubbssmet runt truten!

Lunchen bestod av mormor stek



Efter 2 timmars vila så begav sig herrskapet till Falun för sitt kalas med släkt och två minikompisar.





Det bjöds på smörgåstårta med minivimplar, glassstrutar & klassisk kladdkaka med egenplockade jordgubbar till!





Grattis Alwin!





Meja 4 år

Internationella kvinnodagen. Då föddes vår lilla Meja för 4 år sedan! Det går så himla fort. Speciellt det här sista året.
Nu är vi i Sälen, precis som förra året, och firar henne. Tillsammans med både mormor & morfar och farmor & farfar. Fick en helt underbar dag på fjället idag. Första gången man fick se solen i år!

Grattis vår lilla prinsessa ❤












Tjejvasan 2014

Årets gäng! Jag, Sofia, mamma & Linda

Tredje gången jag åkte den 3 mil långa sträckan mellan Oxberg och Mora.
I år var det stor skillnad mot tidigare år. I år svischade jag fram! Hade otroligt glid men dessvärre noll fäste. Som tur var har jag under året fokuserat mycket på att träna axlar och att staka i lätt uppför. Så jag satt personligt rekord med 33 minuter. Totala tiden blev 02:25:33. Och jag fantiserar om vad jag inte hade kunnat fått för tid om jag vågat sätta på klister under färden och även haft fäste i alla backar. Men men tur det finns något att förbättra! Nu ska jag försöka övertala syrmin Linda att åka riktiga Vasaloppet nästa år. Det är ju bara 9 mil. En Trevlig dagsutflykt!




Mina "bölder" i händerna efter all stakning. 

2013 sista månad

Jag glömde eller förträngde att lägga upp årets sista månad, December, fast jag hade fixat collage och allt. Nu blev det plötsligt bråttom eftersom de väl snart är dags för Januari 2014! 😁

Julen firade vi i Hedemora hos Johans föräldrar, var hos mina några helger innan. Konstigt helt utan snö!
Nyår firade vi som vanligt in i Sälen med familj och massa skidåkning. 




Alwin 1,5 år

Idag har lillebror funnits i hela 18 månader.
För exakt ett år sedan var vi oxå i Sälen för att fira nyår, då blev han 6 månader och såg ut såhär:

Mycket har hänt sedan dess, nu är han en vandrande individ som börjar få mer och mer vilja. Nästan alltid glad, ser alla faror och vill testa dem (trappor, tända ljus, dra syrran i håret, springa in i bastun, rymma hemifrån etc) 

Julfin 

Hans favoritord är Traktor. Ett tag använde han det ordet flitigt på alla fordon som han såg, men för ett kort tag sedan lärde han sig även att säga Bil. Det börjar pluppa ut fler och fler ord för varje dag. De jag kommer på nu är; pippi, lampa, titta, mamma, ejja (Meja), pappa, moffa, mommo, faffa, fammo. Nej är vidare ett ord som han börjat använda mer o mer och jag bävar för att hans första trotsperiod är i antågande. 
Förut åt han allt med god aptit, alltid en stor portion gröt till frukost, den ratas totalt nu!
Han gillar att sjunga och börjar kunna sätta in fler ord själv i olika sånger som; trollmor O ajjajajaj Boff! Lilla snigel Aktadej. 
Han tycker verkligen om bilar och traktorer. Kan bara stå och peka på dem länge länge eller sitta med pekböcker om fordon. Idag fick han träffa på riktiga skotrar när syrran var ute och åkte skidor!

Nöjd skoterkille


Hårdingen fick provsitta

Sen firade vi 1,5 åringen med lunch i backen.

Göttans med strips!



1:a advent

November flög förbi! Tycker inte att det hänt så mycket eller man hinner inte så mycket. Det är mörkt när man går hemifrån och mörkt när man kommer hem. Deprimerande. Dessutom har jag gått och blivit förkyld igen och det stör mig fruktansvärt mycket! Så fort jag börjar känna mig pigg och komma igång med träningen igen då kommer det en jäkla sjukdomsdimma och anfaller mig.

Meja inledde december med att vilja gå upp 3 imorse. Det är nog rekord t.o.m för henne. Sen höll hon på och drygade sig en gång i timmen (var varm, törstig, kissnödig, allt möjligt) fram till 6 då hon tillslut fick gå upp. Kl 8 kom hon in till mig i sängen och jag låg och sjöng luciasånger och kliade henne på ryggen, tänkte att yes! Nu somnar hon nog om. Efter 10 minuter lät jag min vackra morgonstämma dåna ut. Och Direkt. Var hon igång igen! Alltså vad går den ungen på? Hur kan det vara möjligt att vara sådär pigg? 
Nu kan jag lika gärna gå upp trots att det är min sovmorgon. Årets julkalender har ju premiär om 20 minuter! 
Det är de små sakerna som gör livet stort.




November

Nu börjar den gråaste av årets månader.  Det är nu man borde åkt utomlands en månad. Väntar istället bara på snön och att få börja åka skidor. En ny Dhäledress är inköpt och jag är ute och springer för att få igång min sopiga kondis.
Oktober var vacker och orange och solig. 
Nu ännu ett kalas. Tilde 9 år. Nästa helg Alice 3. Sen Patte 40. Tårta! 🎂🍰






September

Ännu en vacker och varm månad.
Men nu känner man att hösten verkligen är här. Oktober nu. Kallt och oranga vackra färger. Då fyller typ ALLA år. Vi har haft släkten här idag för mig & Johans födelsedagar.
Alwin har nu börjat på dagis och det går bra fast vi märker att han är tröttare än vanligt. 
Annars var september en väääldigt festlig månad. Sälen och formtoppen. Middag med träningsmammorna och så en operationsfest på det nu i helgen. Tänkte att man får väl passa på. Men nu blir det en vit månad. Ska bara träna och va nyttig hela oktober.
Nu BRON.




Sista augusti

Hejdå sommar. Nu börjar hösten. Tillbaka till jobbet. Och på onsdag skolas Alwin in på förskolan.
Har varit en mycket fin augustimånad. Bad sol kräftfester sportat jobbat fjällvandring troll. Avslutade med en dunderförkylning som inte passade in just nu när jag skulle ha sprungit mig i toppform. Hostattacker och snor som rinner. Nu får det vända!
Med hopp om en lika fin höst som sommar.


Bogsnan

Vi tillbringar fantastiskt fina soliga och varma dagar i vår lilla sommarstuga just nu.

Och tänk att det gått ett år mellan bilderna här nedan med barnen på stranden!


Alwin

Helt plötsligt satte han sig ner mot husväggen och vilade, våran lille vilding. På båten hem bet han Alice i kinden och gick bananas på allt och alla.


Tidigare inlägg
RSS 2.0